Heta känslor om lärarnas arbetstider

Debatten om lärarnas arbetstider väcker heta känslor. Det var tydligt i debatten på Dagens Samhälles seminarium förra veckan och även i andra sammanhang.
Mina lärarvänner, som jag bedömer som seriösa yrkesmänniskor, blir fruktansvärt upprörda när frågan kommer på tal. Framför allt eftersom de tycker att arbetsgivarnas krav är ett uttryck för misstro.
”Litar de inte på oss, vi som jobbar så mycket”, är ett vanligt argument.
Mitt motargument att de kanske jobbar fel, biter definitivt inte, vilket kanske inte är så konstigt. Men inte heller argumentet att det kanske vore bra om allt deras jobb blev synligt. Att alla andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden måste diskutera med sin chef hur de använder sin tid, tycker de är irrelevant eftersom läraryrket är så speciellt.
Veckans ledare i ämnet har gett upphov till ovanligt många kommetarer. Både för och emot dock har vi långt till samma opinionsstorm som de 198 skolledarnas artikel på DN Debatt, där de krävde mer inflytande över lärarnas arbetstider. Den hade 742 kommentarer fredag förmiddag. En snabb koll på några av dem visar att många handlar om misstro, om lärarlöner och om att rektorer bara strävar efter att hålla budget. Väldigt få inlägg handlar om dem skolan egentligen är till för: eleverna.
För att på minna om det perspektivet citerar jag signaturen Birgitta som kommenterat DS-ledaren:
”Skolan skulle med sunt förnuft vara annorlunda om lärare fanns i skolan för eleverna. Det behövs vuxna närvarande lärare för att skolan ska bli intressant för eleverna och för att det dessutom ska vara roligt att lära sig för framtiden och för livet. "
Lena Hörngren
Chefredaktör