Medier en demokratisk utmaning

Bisak blir lätt huvudsak i dagens snabba medieflöde. I förra veckan presenterade de rödgröna sin försvarspolitik och i riksdagen var det valårets första partiledardebatt. Men dessa politiskt betydelsefulla händelser fick bara bråkdelen så mycket uppmärksamhet som Mona Sahlins handväska.

Ingen kunde missa den rosa väskan på Svenska Dagbladets historiska bild av de församlade partiledaren. Jag, som inte hade väskkunskap nog att veta dess pris och inse dess symbolvärde, undrade varför fotografen inte bett henne ställa undan den. Men väskan stod kvar och därmed fick de som av olika skäl misstror eller ogillar Mona Sahlin en ny chans att ge henne några nålstick. Själv funderar jag över varför en rutinerad politiker omgiven av rådgivare inte inser vilka signaler en Louis Vuitton-väska sänder och själv ställde den utom synhåll.

”De franska socialistdamerna skulle inte ha några problem med Vuitton-väskor, tvärtom de skulle se det som ett stöd till den inhemska industrin”, konstaterar min dotter med sitt Paris-perspektiv.

Men så gör franska politiker inte heller anspråk på att vara som folk är mest medan det i Sverige gäller att vara vanlig. Inte minst man är socialdemokrat, då bör man inte ha sörmländskt gods, Vuitton-väska eller vara alltför synlig i kändisvimlet. En risk framför allt för rikspolitiker, lokalpolitiker är närmare sina väljare löper därmed mindre risk att lägga sig till med provocerande vanor.

På onsdag är det dags för SKL:s årliga Demokratidag. Drygt 200 förtroendevalda samlas på Grand Hotell i Stockholm för att diskutera utmaningarna för den lokala demokratin. Jag är en av de medverkande och kommer att prata lite om det förändrade medielandskapet som jag ser som en av utmaningarna. Det ger möjlighet i form av nya sätt att kommunicera med väljarna, men innebär också hot. Inte minst att småsaker förstoras upp och att de anonyma kommentarernas ton sprider sig och leder till ett råare klimat.
Lena Hörngren
Chefredaktör